Parga, Lefkas eller Zakynthos?

Ibland får jag frågan vilken plats i Grekland jag tyckt bäst om, och det är nästan omöjligt att svara. Jag har varit i Parga, på Lefkas och på Zakynthos, och varje gång har jag kommit hem och tänkt: det här var nog ändå favoriten. Sedan åker jag någon annanstans och ändrar mig igen. De ligger alla vid det joniska havet, alla bjuder på det där nästan overkligt turkosa vattnet, men känslan skiljer sig mer än man kan tro.

Parga

Första gången jag kom till Parga kändes det som att kliva rakt in i en vykortsbild. De färgglada husen som klättrar uppför sluttningen, den lilla hamnen med båtar som guppar stilla och borgen som vakar ovanför allt. Det är intimt och nästan lite romantiskt.

Fördelen med Parga är just storleken. Allt ligger på promenadavstånd. Jag behövde ingen hyrbil, inga stora planer. På dagarna gick jag ner till Valtosstranden, på kvällarna strosade jag längs hamnpromenaden och valde taverna efter magkänsla. Det kändes tryggt och överskådligt, perfekt om man vill ha en lugn semester utan logistikstress.

Nackdelen är att det är litet. Efter några dagar hade jag gått samma gränder flera gånger. Under högsäsong märks det också att många har hittat hit, särskilt på de centrala stränderna. Söker man stora variationer eller vild natur kan det kännas lite begränsat. Parga är charmigt, men det är mer en mysig liten värld än en plats för äventyr.

Lefkas

Lefkas, eller Lefkada som många säger, kändes direkt större och vildare. Här hyrde jag bil nästan direkt, och det är egentligen en förutsättning om man vill uppleva ön ordentligt. Västkusten med stränder som Porto Katsiki och Egremni är bland det mest dramatiska jag sett i Grekland. Höga vita klippor som stupar ner i ett hav som nästan är neonblått.

Fördelen med Lefkas är variationen. Ena dagen körde jag genom gröna bergsbyar, nästa dag låg jag på en strand som kändes som världens ände. Det finns en frihetskänsla här som jag verkligen älskade. Ön sitter dessutom ihop med fastlandet via en bro, vilket gör det enkelt att ta sig dit.

Nackdelen är att avstånden gör allt lite mer krävande. Vägarna är slingriga, parkering vid populära stränder kan vara ett projekt och det är inte lika smidigt om man bara vill kunna gå ner till havet spontant. Jag kände mig mer aktiv här, vilket var härligt, men inte lika avslappnat som i Parga.

Zakynthos

Zakynthos var kanske den mest spektakulära upplevelsen visuellt. Att för första gången se Navagio Beach med skeppsvraket inramat av kalkstensklippor var nästan overkligt. De blå grottorna längs kusten gav vattnet en färg jag knappt trodde var naturlig.

Fördelen med Zakynthos är att det finns så mycket att upptäcka. Jag åkte båt, snorklade i grottor, körde runt och stannade vid utsiktsplatser som tog andan ur mig. Det är en ö som verkligen levererar wow-känsla.

Men Zakynthos har också en mer uppdelad personlighet. Vissa delar, särskilt kring Laganas, är starkt präglade av festturism. Det kan vara kul om man söker liv och rörelse, men jag upplevde det som ganska intensivt. Det gäller att välja boende med omsorg för att få rätt känsla. Under högsäsong märks det tydligt att ön är populär.

Så vilken skulle jag välja igen? Det beror helt på vad jag behöver. Vill jag ha småskaligt och romantiskt väljer jag Parga. Vill jag ha dramatisk natur och frihetskänsla väljer jag Lefkas. Vill jag ha ikoniska vyer och mycket att göra väljer jag Zakynthos.

Egentligen handlar det kanske inte om vilken som är bäst, utan om vem jag själv är just den sommaren. Ibland vill jag ha det enkelt och nära. Ibland vill jag köra längs slingriga vägar med vinden genom fönstret. Och ibland vill jag stå vid en klippkant, titta ner på ett turkost hav och bara tänka att världen är rätt fantastisk ändå.